Oj det var länge sedan jag tänkte på min blogg.

Våren 2016 var jag så otroligt utmattad och till slut så var att hålla mig flytande mitt enda krav varje dag. Min man och jag byggde hus och var våra egna byggherrar och skötte så mycket vi bara kunde själva både administrativt och byggnadsmässigt för att spara in på budgeten. Jag brottades med en diabetesdiagnos. Mitt arbete hade tagit en ny och ofrivillig vändning. Två mycket nära personer i mitt liv hade fått cancer och en med dödsdom. Dessutom i allt detta vara mitt äktenskap i en tuff kris. Bloggen blev till slut bara ett tungt måste till slut och krävde mer energi av mig själv än vad som fanns att få ur mig.

Dessutom hade allt vad bloggen var stagnerat. Jag hade stagnerat och var inte riktigt säker på vart jag var på väg i livet, med mig själv. Våren 2016 blev våren då jag var tvungen att bestämma mig för om jag skulle bli sjukare och till sist bli långtidssjukskriven eller om jag skulle börja leva.

Jag tog tag i mig själv och kan inte minnas att jag någonsin varit så här trygg i mig själv. Den bästa förutsättning för att lyckas med vad man en tar sig för. Men det innebär inte att jag kan ligga på latsida. Jag arbetar dagligen med mig själv för att kunna förbli trygg i mig själv. Jag har en mängd redskap för hantera livet och verktygslådan fylls på allt eftersom.

Linda