Etiketter

, , , , , , , ,

Idag är det tolv veckor sedan jag började med att äta endast måltidsersättning och igår var dag 84, den sista dagen på de tolv veckorna. Jag kommer att under helgen fortsätta med måltidsersättning och det är med anledning till att Itrim rekommenderar att man ska börja sin upptrappning på en måndag och inte under helgen då det finns risk för festmat och fredagsmys.

Under min resa med Itrim har jag Jenny Lindströms bok Hur jag besegrade mina Hjärnspöken (eller kort och gott som jag kallar boken Hjärnspöken) vid min sida. Efter varje kapitel i boken gör jag en liten avstämning, hur har hennes tid varit och hur har min varit. Jag läser samma dag i hennes bok som jag befinner mig på.

Nu när jag sitter och går tillbaka i det senaste kapitlet ”Andra halvlek” och samma period som jag nu har avslutat slår det mig att jag känner en viss avund. Jenny blir enligt normen normalviktig vilket innebär ett BMI under 25. Den glädje hon beskriver när hon når det kommer jag också att känna en dag om något år eller två om min resa kommer att gå som på räls vilket den hittills inte har gjort. Jag tillåter mig själv att känna avunden en stund för att sedan ta en paus för att visualisera den dagen jag kommer känna som Jenny. För att sedan ta en stund och visualisera min målbild och känslan jag vill känna när jag når det målet.

Sista veckan skriver Jenny Jag SER nu att jag är smal och förstår att jag är alldeles normalviktig, men oj, vad svårt det är att få in i skallen att det är sant. Ganska intressant för det var ungefär under samma dagar som jag själv kunde börja se förändringen.

Jag ska erkänna att det gläder mig när jag kan läsa att Jenny fantiserade om att ta sig en skiva falukorv när hon lagade middag till sin familj (observera fantisera) och att hon uttrycker att det börjar bli en aning tråkigt nu när det gällde att äta bara måltidsersättning. Jag ska inte lägga orden i hennes mun men jag kan tänka mig att det berodde på hennes dotters 18-årsfest som hon stod och lagade mat till och att det vid det här tillfället var det så pass nära i tiden att man kunde se det första målsnöret som är idag då de första tolv veckorna är över och det är dags med upptrappningen och introduktionen av färsk föda igen.

Jenny gjorde precis som jag, god framförhållning och planering inför den nya fasen som det innebär att börja med upptrappningen av färsk föda. Hon letar fram recept som hon ska börja med att laga och fantiserar om det. Skönt att kunna läsa att jag inte är ensam om att drömma mig bort om hur jag komponerar ihop välplanerade, näringsrika rätter. varken jag eller Jenny längtar längre efter socker- eller fettbomber vilket är tydliga tecken på att vi har förändrat vårt sätt att se på kroppen och dess behov. Istället för begärets längtan.

Är du nyfiken på vem Jenny är, kika då in hos henne 2xlblog.

🙂

Annonser