Etiketter

, , , , , , , , , ,

Tyckt att de senaste veckorna har gått så förbaskat fort men ändå sååå sakta. Jag har bara kommit halvvägs men det känns som om jag borde ha kommit till vecka tio. Men nej, nu har det gått sex veckor av de tolv första som endast är måltidsersättningar.

Vid min sida har jag Jennys bok om Hjärnspöken. Som jag berättat för er tidigare så kommer den att följa mig under mitt första år med Itrim. Jag märker redan likheter i resan under samma tid men samtidigt lika många olikheter som likheter.

Från dag ett har det mer eller mindre gått strålande för Jenny när det gäller kosthållningen. Jag blir lite nyfiken på olika måltidsersättningar som Jenny skriver om som jag inte har sett finns idag. Det är bland annat bananbar och moussaka med quinoa. Jag har helt klart hittat favoriter och jag måste få säga att Itrims måltidsersättningar är bland de bästa jag har ätit. Trots det har jag faktiskt haft det kämpigt, mer än vad jag faktiskt trodde att jag skulle ha. Jag saknar att laga mat och jag drömmer om hur jag står i köket och strimlar och hackar grönsaker till en stor wok. Hur jag sitter med min man på ballkongen och äter ugnsgrillad aubergine med en medium rare köttbit och ett gott glas vin samtidigt som vi ser ut över trädtopparna.

Men sen å andra sidan så går träningen strålande för mig och jag körde hela Itrims pulsträning från första början och var tvungen att hålla tillbaka för att inte gå ut för hårt med för många pass i veckan. Jag kan längta efter att åka och träna på kvällen även när jag var där på morgonen. Jag har den här veckan ökat med ett pass till och kör 40 minuter istället för 30 minuter. Jenny å andra sidan tog det lite mer försiktigt i förhållande till mig.

Jennys fysiska förändringar verkar vara tydliga. Hon har vid den här tiden mer eller mindre kommit halvvägs mot målet. Hon skriver under dag 25 att en bilring mer eller mindre är borta. Det som skiljer Jenny och mig åt är att vi har två helt skilda utgångslägen när det kommer till vikt och BMI. Men självklart börjar jag se skillnader. Muffinskanten är borta på de enda jeansen jag kan ha.

En reflektion Jenny poängterar hela tiden är att ta fram alla kläder som man har och hänga de i storleksordning för helt plötsligt kan man inte ha dom på grund av att de numera är för stora istället för försmå. I min storleksklass är det långt mellan storlekarna men jag har alla byxor hängandes i en egen garderob och jag har bestämt mig för att prova nästa i ordningen (som jag inte kunnat ha på två år) nästa helg. Sedan flera år tillbaka har jag kläder i banankartonger i storlek48/50/52 men för bara några månader sen tog jag ut ytterligare kläder som jag vuxit ur. Det är mängder med kläder så det är bara att börja gå igenom och plocka och plocka ner igen. 🙂

Jag hoppas och vill att det ska flyta på smidigare från nu med kosten. Nu har halva tiden gått och det känns helt underbart att faktiskt kunna börja räkna ner till dagen då jag ska få stå i köket igen och laga en rätt till mig själv. Förmodligen en vegetarisk rätt.

🙂

Annonser